Att vara småbarnsförälder är ju bästa bantningsmetoden någonsin. Äta hinner jag ju fan inte. 38, 4 kg är väl inte så illa heller! Det var en vikt jag var nöjd med. Den tillhörande anemin var dock inte lika rolig. Nu är jag dock på tjocken igen så jag har fläskat på mig 5 kg om mage och bröst. 5 behövliga kg får jag lägga till. Ja, vad ska man säga. Detta skulle kunna bli en hel uppsats, men ska försöka fatta mig lagom.

Tack och adjö, friskt kickar ass av ätstörningsskiten. Jag orkar mer än ta mig ur sängen och all min sista energi går inte till att förbränna en liten kalori till. Jag mår absolut inte alltid bra och jag känner mig ofta ensam, precis som alla gör ibland. Nu vet jag bara att det går över, att det går runt. Jag kan umgås och jag kan slutföra en tanke och jag kan avsulta en blogg. Det är inte döden även om jag dör femtioelva gånger om dagen.

Nous on é des fils2satan.

Ce que je ne connais pas, au final. Please enter the sequence of characters in the field below.