Det är en rogivande tanke att vi har så ont om tid. Jag ångrar mig ju varje dag. Igår vägde jag mig, studsade av vågen i ren och skär lycka, åkte och tränade järnet och åkte sen hem. Men det är skönt också, man slipper gå run.

Jag har så starkt börjat känna att den här bloggen inte är jag. Den ä varken det den skulle varit från början och inte riktigt något annat heller. Vi kan ju säga att jag tar en paus? Mår just nu bättre än på ett par månader, så det är inget att oroa sej över. Era bloggar fortsätter jag också att läsa och håller bloggen kvar så ni kan svara här om ni vill då jag kommenterat.

Please enter the sequence of characters in the field below. Please enter the sequence of characters in the field below. Please enter the sequence of characters .

You can drag and drop to rearrange.

Please enter the sequence of characters in the field below.