Jag antar att det är ganska tydligt att den här bloggen har gjort sitt. Jag skriver aldrig längre, ni är färre och färre och tittar in och jag förstår er absolut. Hur kul är det att läsa en blogg som aldrig uppdateras? Vi är äntligen inne i september, och den första september valde jag att publicera mitt första inlägg i den nya bloggen. Den som kommer leva vidare, den där vi förhoppningsvis går vidare i våra liv. Den som förhoppningsvis blir en mammablogg.

Vår resa till att bli en större familj. Blev konstigt nog lite nostalgisk av att se nedregleringsspray och injektionspennor från 2008, då lilla guldägget blev till. K tyckte t o m att vi skulle spara en del. Vår älskade lilla tjej var förstås värt allt det här och mer därtill, men nu åker det ut! Onsdag 19 februari 2014. Inser att jag inte gjort något publikt inlägg på evigheter, inte sedan G kom! 131009 - när som.

Om att vänta på att adoptera ett barn som nog redan finns. För ett år sedan skrev jag det här inlägget. Resten är historia, som man brukar säga. Jag har ju berättat den historien här på bloggen, men jag tänkte att det får vara nog nu, när någon finns. Du finns i min värld, också. Med tacksamhet och en gnutta vemod tar jag adjö av er här och nu.

Jag har inte varit inne på denna blogg på över ett år. Jag har inte haft något här att skriva. Jag vet inte heller varför jag nu kom att tänka på att jag skulle göra det, men det var väl något som sa mig att jag skulle. När jag loggar in mig här ser jag att aktiviteten här är riktigt hög, trots att jag inte skriver här längre. Om sex veckor ska vi åka och hämta vår son i Ungern. Jag har verkligen dragit mig för att for.

La jalousie amoureuz est un sentiment différent de la jalousie-envie .